Tomas
Jansson

Esiintymispaikat

Arbetarinstitut , Bibliotek , Gymnasium , Kulturcentrum eller -institution , Kulturevenemang , Universitet , Yrkesskola

Maakunta

Varsinais-Suomi

Kuvaus

Jag är en författare som hoppades kunna debutera redan i mitten av 1980-talet då jag som 20+are vann (den första) Arvid Mörne-tävlingen, men jag fick vänta i ytterligare 25 år. På vägen lärde jag mig skriva också dramatik, och debuterade på Svenska Teatern 2010. Tematiskt har jag svårt att definiera mig själv, men i det mesta som jag har skrivit har Kärlek och Mänskliga relationer och Jakten på att hitta ”sitt liv” varit centrala pusselbitar. Mina huvudpersoner så här långt har i första hand varit unga vuxna. I Batman är det två tonåringar – som sedan möts på nytt femton år senare. I Bunden är det en far och en tonårig son, i Kärlekens ögonblick är det två 30+are (en man och en kvinna), i den våren2018-aktuella romanen rör vi oss mellan sent 1980-tal och tidigt 2000-tal i Berlin och Åbo tillsammans med fem centrala romanfigurer som när historien börjar är 15/16 år gamla.

Som ung skrev jag också väldigt samhällsengagerat, det föll bort på vägen men håller på att återvända. Det som andra har lyft fram är starka dialoger, vilket kommer från mitt pjässkrivande. Jag har jobbat väldigt mycket på att få dialogerna att kännas äkta, jag kan använda mig av talspråk, jag sätter också mycket tid på att hitta romanfigurernas egen talrytm – vilket jag skriver ut med hjälp av en kommatering som inte följer några regler utan följer figurernas egen rytm.

Som journalist har jag varit mycket engagerad i genusfrågor. Jag var först i Finland med att ta upp frågan om jämställdhet inom teatern, och jag har också sett det som viktigt att försöka skapa berättelser där män och kvinnor har så jämnstarka roller som möjligt – i den kommande romanen gör jag det med en kvinna som jagperson.

Mitä teen vierailulla?

Det här är något som ännu är rätt nytt för mej, men varje gång som det har skett har jag börjat med att be beställaren om önskemål. Jag föreställer mig att jag är rätt flexibel. Vid skolbesök har jag föreslagit att läraren skulle be eleverna göra upp en lista på frågor – på så sätt kommer diskussionen igång utgående från teman de är intresserade av.

Jag trivs alltså med en intervjuare, eller med att svara på frågor. Men jag har också gjort besök utan intervjuare, det är också helt möjligt. Som dramatiker och romanförfattare kan jag jämföra olika genrer och diskutera skillnaderna mellan att skriva prosa och dramatik – det kräver ju två helt olika slags tänk. I fallet Batman... gjorde jag dessutom något så ovanligt som att skriva en roman utgående från en redan existerande pjäs. Jag är dessutom kritiker, och kan också hämta med mig det perspektivet.

Jag läser gärna mina egna texter. Jag kan också gräva i arbetsprocesser, hur mina texter blir till, jag sparar tidiga manuskript och kan därför återvända till hur jag bearbetar mina texter. Så fick jag hålla på väldigt länge innan jag debuterade – vägen dit är också en historia som kan intressera. Verkstäder har jag ingen erfarenhet av, men sådana kan man förhandla om.

Tuotanto

Prosa:
Batman bor inte här längre (sets / 2013)
Roman (ännu utan titel, sets / 2018)

Dramatik:
Bunden (tryckt i Labbets serie), urpremiär på Svenska Teatern 2010
Batman bor inte här längre (självständigt drama, inte dramatisering), urpremiär på Åbo Svenska Teater 2015.
Kärlekens ögonblick (finns i Labbets pjäsbank), tillsvidare inte uruppfört
kortpjäserna ”sista resan hem” (Hangö Teaterträff 2001) samt ”vilse” (Trailer07-festivalen)